Efter har försökt titta på 2 japanska draman Tatta Hitotsu No Koi och Attention Please,
bläddrat i tidningar som jag har fått fulla av materiamani, lyssnat på musik tills jag tröttnade och somnat.
Snart är sommarlovet äntligen över eller?
Det känns som det har gått ett år.
Innan jag har hunnit blinka blir det yrkesval, gymnasieval och det hörs en blomstertid nu kommer en gång till.
Jag vill inte bli vuxen,
jag kunde ha valt att börja skolan ett år senare.
Tiden rinner ju hela tiden.
Mina minnen försvagas för varje sekund.
Jag dör bort för varje dag.
Därför försöker jag skriva dagbok även om jag har rivit bort och kastat flera år för att jag klarade inte av att läsa det igen.
Någon som jag en gång var.
Jag vill inte tänka tillbaka mig själv som en tom människa, utan glada minnen.
Självmord löser ingenting, det är som att lägga sitt liv på hyllan. Ett minne blott.
Jag kan inte förändra världen, men jag försöka få mig att må bättre.
Jag kan bara om jag är villig att ta chansen att försöka.
Det kan du också, mer än du tror.
Ingen skall behöva få sina drömmar krossade. Ingen skall behöva ge upp.
eller vara I skuggan av fejkhetens drottning.
Jag måste verkligen börja sy den där sjömansklänningen jag velat äga så länge, nu sitter jag med min skrattretande tandställning - triangeldrama får mig att tänka av det något som jag helst undviker att se på. Jag har varit slö i 3 dagar nu, det verkligen dags att bli kreativ och effektiv. The Kooks spelas just nu, ha en fin kväll. Kram!
|
